eländes elände

Ok, idag hade jag ett riktig graviditetspsykbryt. Total överraktion och grav självömkan.

För två helger sedan hade vi äntligen fått barnrummet tömt och spikhålen spacklade. Vi skulle börja tapetsera. Men när vi försökte så märkte vi att den kniv vi använde inte höll måttet utan rev sönder tapeten. Inte så bra. Så vi la ner projektet och köpte en riktig tapetkniv senare i veckan.

Förra helgen var vi bortresta. Men idag skulle vi börja igen. Det skulle bli jättebra.

Det blev det inte. Första våden är ju den svåraste så den hade jag lite tålamod med. Men när den andra strulade och inte gjorde som jag ville, och de vita tapeterna fick fläckar, då tog mitt tålamod slut. Jag har dåligt tålamod i vanliga fall också, men multiplicera det med en långt gången graviditet så får man fram mitt humör idag.

Det som gör mig nästan mest frustrerad är att vi tapetserade vardagsrummet själva och det är ju en galet mönstrad tapet som kräver tålamod för att få till mönsterpassningen. Så jag kan ju det här egentligen. Och det retar gallfeber på mig. Jag kan ju tapetsera! Varför går det inte nu?!

Och jag vill bara får rummet klart. Inte för kottens skull egentligen, för det blir inte så mycket sovande där inne i början ändå. Nej, det är mer för att jag går sönder av att det är så vansinnigt rörigt hemma. Alla kottens grejer står överallt i vardagsrummet. Och på byrån i sovrummet ligger alla eldosor och två hyllplan med konsoller och skruvar. Och köksbordet är belamrat med papper. Och i syrummet står vagnen och alla delar till den och utanför står alla kartonger som vagnen kom i. Och det är inte dammsuget på ett tag och på tomten ser det ut som en knarkarkvart för att vi aldrig har tid eller ork efter jobbet och så blev det inget med fasaden i vår och…

Blä. Inget blir klart! Jag blir tokig. Avskyr halvfärdiga saker. Det stressar mig helt enormt. Inte för att det finns någon faktiskt deadline på nåt av det ovan. Men bara för att det kryper i kroppen på mig när det ser ut som det gör hemma nu.

Elände!

Så nu är vi åter på spåret med att ta in en gubbe/gumma som kommer hit och gör klart väggarna i kottens rum. För nåt måste bli klart snart. Annars går jag upp i limningen.

Tur att man har en sån fin och tålmodig gubbe som klappar och säger att allt blir bra. För det blir det ju. Jag har bara inte tålamod att vänta tills dess.

Bäst att fixa lite middag istället. Det brukar bli klart rätt snabbt.

Annonser

One thought on “eländes elände

  1. Lina

    Känner igen mig! Den där molande stressen i magen, som att det inte var nog med att ha en stor mage att kånka runt på!

    KRAM

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s