en vanlig dag

Ett litet exempel på livet som småbarnsförälder och hur inget blir som man tänkt sig.

Planen för dagen var att vänta in en tekniker från Fortum som skulle komma kl 10. Sen skulle vi åka in till stan och få en liten lackskada fixad (som verkstan missade förra veckan), och sen till IKEA och köpa deras fina babygym.

Fortum-gubben kom 09:30 och det var bara tur att jag inte satt och ammade. Hade precis stoppat undan maten.

Sen låg Hedda och chillade lite, så jag hann äta frukost, tills hon blev trött och gnällig. Då hade det hunnit gå typ 1 timme och en kvart sedan hon åt senast (dvs sedan hon började äta senast) och jag tänkte att det vore himla dumt att åka in till stan nu och sedan ha ett hungrigt barn i bilen på vägen hem. (Dessutom regnade det och det verkade dumt att fixa lackskador i regnet…) Så vi åkte till IKEA först, för där finns ett amningsrum.

Så vi packade ihop våra saker och drog dit, hon somnade i bilen som väntat, men vaknade när vi kom fram. Fast jag hann ändå ta några steg inne i varuhuset innan hungern slog till, exakt 2 timmar sedan sist. Ok, leta reda på amningsrummet och så lite matning.

Jag tyckte att vi tog god tid på oss och åt mycket och bra. Så efter 40 minuter klev vi ut och gick till Tag-Själv-Lagret, hämtade vårt gym och gick sen till kassan. Ungefär där började Hedda meddela att hon inte var 100% nöjd med tillvaron.

När vi kom till bilen var hon inte alls nöjd. Så min plan att åka direkt vidare in till stan, med ett mätt, belåtet och tyst barn, gick i stöpet. Hon skrek som en stucken gris och jag beslöt att åka hem. Jag antog att hon trots allt inte hade fått tillräckligt mycket mat och var hungrig.

Ungen skrek hela vägen men somnade ca 3 meter från huset.

Jahapp….ok, så inte så värst hungrig då alltså.

Men klockan var ändå 12 så jag passade på att äta lite lunch och tänkte att hon vaknar säkert snart. Det brukar bli så när man kliver ur bilen/vagnen och allt stannar liksom.

Men icke!

Nu är klockan snart 13 och hon sover fortfarande.

Kruxet är att om jag chansar nu och åker in till stan så kommer hon med stor sannolikhet vakna när vi kommer fram och då vara hungrig på riktigt. Vilket betyder ett väldigt missnöjt barn hela vägen hem igen. För jag tänker inte sätta mig i fikarummet på en bilverkstad och amma.

Men om jag istället väntar ut henne, så kan hon mycket väl bestämma sig för att sova till 14. Och då måste vi först äta, vilket tar 30-60 minuter, innan vi åker in till verkstan. Hmm…ja, då blir det bilköer både in och ut ur stan sen.

Så. Summa summarum. Om hon inte vaknar typ nu, så blir det nog ingen verkstad förrän imorrn.

Story of my life.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s