forts…

Jomen, tror ni inte flickebarnet vaknade i samma stund som jag publicerade det förra inlägget.

Jag skred genast till verket och plockade fram maten så att vi skulle hinna in till bilverkstan. Hon åt glupskt…i ungefär 30 sekunder innan hon somnade. Och när jag då väckte henne så skrattade hon bara. Sen gjorde vi den dansen några gånger; skrika, äta, sova, skratta, skrika, äta, sova, skratta.

Efter ett tag gav jag upp och la henne under det nya fina babygymmet. Där låg hon tyst och snäll i en halvtimme ungefär och då tänkte jag att jag skiter i allt och ringer bilverkstan. Hon får väl skrika i bilen då. Jag kan ju inte sitta och vänta på att en 7-veckors bebis ska skärpa till sig och tala om vad hon vill.

Verkstan kunde ta emot direkt så vi hoppade i bilen och jag höll tummarna. Och det verkade fungera för hon somnade och vaknade inte förrän vi kom fram. Och då räckte det med kramar och ögonkontakt för att hon skulle hålla sig lugn. Bilverkstan gjorde vad de skulle och vi satte av hemåt igen. Precis innan de värsta köerna slog till. Hurra!

Hedda somnade om och jag kunde t o m stanna på COOP på vägen hem och proviantera lite. Faktum är att hon sover fortfarande och klockan är 16.

Sensmoral: Hedda luras antagligen en del av gångerna som hon verkar hungrig. Och viktigast av allt: Skit i allt och åk, bara åk!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s