bröllopskoma

Dagen efter bröllopet har vi tagit en lång promenad. 1,5 h var vi ute i solen och knatade i bygden. Man vet ju aldrig när den sista fina dagen kommer så det gäller att passa på.

Och med en så lång promenad i ryggen känns det helt befogat att avrunda helgen med pizza och chips.

Gårdagens äventyr gick väldigt bra. Om man bortser från en kaskadbajs på morgonen (som landade på min morgonrock och inte klänningen, som tur var) och en kiss i vagnen.

Vigseln var lite långtråkig för Hedda som helst ville vara i ”kapprummet” och kolla sig själv i spegeln. (Inte så konstigt kanske eftersom hon hade en tjusig klänning och strumpbyxor med volanger på stjärten.) Men det var längst bak i kyrkorummet så jag kunde ändå höra vad som sas därframme. Och tillslut somnade hon så att jag fick se det sista av vigseln från kyrkbänken. De var så fina, så fina!

När middagen satte igång verkade hon först nöjd och somnade i min famn till allt sorl. Jag la ner henne i vagnen och såg framför mig hur hon skulle sova i tre timmar och låta mig vara trevlig med mina bordsgrannar. Det funkar visst inte riktigt så. Hon vaknade efter bara nån kvart, innan förrätten ens hade serverats och sen blev det lite stökigt. Jag fick inte sitta ner, och även när jag stod upp var hon inte riktigt nöjd. Så min förrätt kallnade medan jag knallade runt på gården utanför ladan och gungade henne på axeln. Efter några försök att ansluta till middagen som bara slutade i ett gnälligt barn när nån skulle hålla tal, så gav jag upp och gick in i huset bredvid där hon skulle kunna skrika utan att störa nån. Lade ner henne på soffan för att vila axeln, och då blev hon helt nöjd och började prata och skratta.
Antagligen tyckte hon att det var lite ensamt där på axeln och ville ha lite face-time. Det hade inte blivit så mycket sånt under dagen eftersom vi mest åkt bil och sen vaggats runt i kyrkan.

Efter vår lilla pratstund så förflöt kvällen som en dans. B fick luckor i sitt toastmasteri och kunde avlösa så jag fick äta. Och även när han toastmastrade så hängde Hedda med i hans famn. Hon somnade och sov i långa pass, på en axel eller i en famn. Där hon trivs bäst. Så man var lite mör i rygg och armar mot slutet, men det gick ju fint, så länge vi fick vara med på bröllopet liksom. Och alla tyckte hon var så snäll, så snäll. Vilket hon var. Hon skötte sig exemplariskt.

Annonser

4 thoughts on “bröllopskoma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s