semester och framsteg

Ja, då var vi tillbaka i Hufvudstaden efter 3 dagar i Malmö hos bror med familj. Så trevligt så! (B är ju på Irland och tog med sig kameran, så tyvärr finns det inget bildbevis på vårt äventyr.)

Hedda trivdes inte riktigt på tåget på vägen ner. Hon var så trött, så trött, men kunde för sitt liv inte komma till ro och sova. Så det var bara att gå omkring med henne. Så mycket det nu går på ett X2000 i full fart. Men jag gjorde mitt bästa. Till sist stod jag mellan vagnarna (för att hon skrek så väldigt) och ammade tills hon somnade när vi rullade in i Malmö. Men då hade hon varit vaken hela resan. Skrutt.

I Malmö har hon skött sig väldigt fint och varit omåttligt poppis hos kusinerna.

Hon har fortsatt haft lite gnäll på grund av tanden tror jag, men inte farligt. Och mormor köpte en bitring åt henne, för nu gnager hon på allt hon får tag i.

Hon passade också på att vända på sig tre gånger! Och då tänkte jag att det inte bara var en slump, så jag tog fram filmkameran på mobilen, men då låg hon stilla som en död fisk… Får se om hon är på humör imorrn igen. Hon har dock problem med höger arm som fastnar under kroppen och det irriterar henne. Det är visst inte helt tydligt hur man ska göra med den. Än.

På tåget hem nu så gick det mycket bättre än i onsdags. Hon var lite stökig, men med hjälp av BabyBjörnen kom vi ganska långt och tillslut somnade hon faktiskt vid 18, efter 2,5 h, och sover fortfarande (kl 22). Det bådar inte så gott för natten, men det kan det vara värt för att få en lugnare tågresa hem.

Men strax innan hon somnade så gjorde hon en annan grej för första gången. Hon skrattade högt! Sådär gulligt som bara bebisar kan göra. Förut har hon bara flinat stort och sett lycklig ut. Liksom skrattat, fast tyst. Men nu garvade hon högt. Hur rart som helst! Jag lyckades faktiskt filma det, men kameran på mobilen är så dålig och det var dessutom på tåget så bilden skakar och ljudet är kasst. Men jag gör ett försök imorrn igen. För det där skrattet måste förevigas!

Annonser

2 thoughts on “semester och framsteg

  1. Sofie

    Men vilka framsteg! Stackars pappa Björn som missade allt.

    Den där armen som är i vägen… en sån har vi alla=cp-armen

    Svara
    1. stina Inläggets författare

      Ja! Han missar ju alltihopa! Och nu vände hon sig igen precis, och fick ordning på cp-armen också! Men när jag har hivat fram kameran och trycker på REC har hon tröttnat på cirkuskonster och spelar död. Eländiga unge!

      Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s