det var inte jag!

Jag har ett märkligt förhållande till säkerhetsvakter i butiker.

När jag möter en uniformsklädd person som strosar runt i en butik blir jag alltid lite nervös. (Mitt vita samvete till trots. Speciellt nu när jag har vagn, vilken skulle kunna svälja en del stöldgods.) Så jag försöker alltid se så oskyldig ut som möjligt. Vilket antagligen gör att jag ser osedvanligt skyldig ut. Eller åtminstone misstänkt.

Det finns ingen anledning för mig att bete mig såhär. Jag har aldrig stulit nåt. Jag har aldrig åkt fast för nåt dumt (i en butik alltså…). 

Värst är det när jag ska åka hiss i butiken. Då blir jag alltid väldigt tydligt i mina rörelser om jag har plockat med mig nåt som jag ska köpa. Och jag håller det lite som man gör med nyligen döpta barn. Lite högt. Liksom så att alla ska se att jag inte försöker dölja nåt, som jag sen kan gömma i vagnen under hissfärden.

”Här är vi ärliga, sörru.”

Och om det finns övervakningskameror som man kan se, brukar jag flina stort mot dem, för ingen smart tjuv skulle ju göra det. Och om jag var tjuv, då skulle jag vara smart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s