Dålig början

Ok, Hedda och Torsten har en liten svacka.

Jag stod i köket och lagade mat. Hedda kröp bort till Torsten som låg i dörröppningen till vardagsrummet. De satt där ett tag och bytte erfarenheter, men plötsligt blev Hedda för hårdhänt (jag såg inte vad som hände) och Torsten skrek till. Då vaknar morsan i köket och tänker instinktivt att jag måste hindra Torsten från att riva henne i självförsvar. Så jag ryter och smäller ihop händerna hårt för att skrämma bort honom.
När jag kommer fram till brottsplatsen tittar båda två chockat på mig och Heddas underläpp börjar skaka. Jag skrämde henne alltså mer än Torstens tjut. Och stackars Torsten har krupit undan och är inte ens i närheten av barnet.
Men Hedda gråter nu i full styrka och Torsten vill bara bort.

Släpper ut katten och lugnar barnet. (Till saken hör att Heddas förmiddagslur blev väldigt kort så hon är superkänslig.)

Några minuter senare går vi ut för att leta reda på Torsten och visa båda två att den andra inte är farlig.
Torsten kommer glatt springande mot oss och Hedda skrattar. Härligt, de verkar redan ha glömt eländet.

Tills Torsten ska komma närmare och råkar välta en stor vattenkanna med svansen. Vattenkannan i plåt dundrar ner för källartrappan och skrämmer slag på både katt och barn.

Det är ingen bra dag idag…

Men de glömmer nog igen. Vi ska bada med Alice i eftermiddag och det lär överskugga alla trista upplevelser från morgonen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s