Ändrade planer

Idag skulle ha varit min sista dag på jobbet. Så blev det inte. Den inföll istället redan igår.

Jag har den sista tiden haft fler och längre sammandragningar. Sover dåligt och är väldigt trött. Bm rådde mig att ta ledigt några dagar men det funkade inte riktigt. Så jag har jobbat på. Kanske lite mer och stressigare än vanligt pga att man inte hittat nån ersättare till mig och att jag därför fått lämna över till flera personer. En i varje projekt jag driver. Samt att jag blivit nödd att hinna förbereda så mycket som möjligt inför kommande veckor för att underlätta glappet som blir i bemanningen.

Hur som helst så tror jag att det är en bidragande orsak till dagens sängläge.

Redan under dagen igår började sammandragningarna öka i både frekvens och styrka, men inte värre än att jag kunde fortsätta jobba. Men efter promenaden från t-banan blev det värre och strax före kl 20 satte det igång som bara den! Magen var som ett bowlingklot, konstant. Och bebisen passade på att trycka tillbaka mot den sammandragande livmodern. Så det var rätt stökigt där inne.
Sammandragningar gör inte ont på samma sätt som förvärkar, men tillsammans med mensvärk var det ändå enormt påfrestande. När en så stor muskel får för sig att spänna sig på det där viset påverkas hela kroppen.
Gick och la mig, men ingenting var bekvämt. Fast att ligga ner var det enda jag orkade. Ville bara krypa ur min egen kropp.

Testade profylaxandning för att försöka slappna av men jag vet inte om det hade nån effekt. Vid 22:30 hade H redan vaknat till två ggr och eftersom jag var ensam hemma var jag tvungen att baxa mig ur sängen och gå in till henne, hur mycket kroppen än sa emot.
Som tur var kom B hem vid 23 och jag kunde släppa den biten.

Han försökte massera mig för att underlätta och det hjälpte till. Men samtidigt hade jag svårt att vara stilla i en position särskilt länge i taget så han kunde inte göra så mycket.
Jag försökte istället somna för att få sova bort eländet. Det gick sådär.
Jag somnade till mellan sammandragningarna, men vaknade upp en gång i halvtimmen ungefär. Vände och vred mig för att hitta en bättre, mer bekväm sovställning, men det var lönlöst.
När morgonen kom meddelade jag jobbet att jag inte tänkte komma in. Sömnbrist och krampande livmoder kändes inte som ett vinnande koncept.

B tog H till dagis och jag fick faktiskt sova någon timme på morgonen. När jag vaknade vid 09 kändes det mkt bättre och jag har kunnat jobbmaila en del under dagen. Jag får fortfarande sammandragningar men inte lika kraftiga och eftersom jag är hemma kan jag ju vila och då verkar kroppen ha lugnat ner sig.
Måste in till jobbet nån dag nästa vecka för att plocka rent på mitt skrivbord och avsluta det sista. Men jag har i o m detta jobbat min sista dag för den här gången. Känns som att det var på tiden.

Hämtar H på dagis om knappt tre timmar. Får se hur det går.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s