Ingen ska komma och säga att jag inte har fullt upp om dagarna

Igår hittade jag ett paket kakor, gömda i skåpet över frysen. Min första instinkt sa åt mig att äta upp dem allihop på en gång. Men så var det en liten röst som viskade att det kanske var B som köpt och lagt dem där, för att vi ska ha dem ikväll som fredagsmys. Då blev jag lite sur, för kvällen innan stod vi där i köket och jag klagade på att vi inte hade några godsaker. Och då sa han inget om kakorna, och ljög mig alltså rakt upp i ansiktet!

Eller…så var det jag som hade köpt dem. Och gömt dem. Och glömt dem? Det verkade inte rimligt, men jag var inte säker. Så, där stod jag. I köket. Och stirrade på ett paket kakor.

Skulle jag äta dem och hoppas att det var jag som gömt dem? Eller skulle jag då sabba fredagsmyset, om det var B som gömt dem? Skulle jag fråga B om han gömt några kakor? Fast då skulle jag ju avslöja hans eventuella överraskning eller det faktum att jag hade kakor hemma, som onekligen skulle vara slut när han kom hem. Om det nu inte var han som gömt dem förstås.

Jag lät dem ligga och när B kom hem frågade jag honom om kakorna. Han sa att han inte hade köpt dem.

Skit också.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s