Barnakut och välling

Jaha, då har man varit på barnakut. Det tog ”bara” två år och tre månader av barninnehav. Ganska imponerande om jag får säga det själv. Känns annars som att småbarnsföräldrar springer på barnakuten stup i kvarten. Men vi har varit förskonade. Tills ikväll.

B kom hem och som vanligt blir det bus och lek då. Både far och barn skrattar. Tills den ena gör illa sig och gråter. Oftast är det Hedda. Så ock den här gången. Hon får ont i armen och gråter. Gråter och gråter. Det blir inte bättre och armen ser faktiskt lite svullen ut. Vår tuffa unge som annars brukar lugna sig ganska fort är ovanligt ledsen. Det är bara att åka till akuten.

Vi börjar med en närakut som fågelvägen ligger nån kilometer bort (men tack vare ombyggnationen av E18 tar det typ 20 minuter innan vi kommer fram). Personalen är toppen och vi får träffa läkaren inom 5 minuter. Han undersöker Heddas arm och hon gråter. Men det verkar inte bli värre av att han klämmer och känner. Antagligen är hon rädd och fattar inte vad som händer, kombinerat med lite ont i armen. Läkaren utesluter allvarliga benbrott och urhoppad armbågsled (Pig-Luxation), men tycker ändå att vi ska åka vidare till Astrid Lindgrens barnakut (ALB) för att få göra en röntgen. Hedda får Alvedon mot smärtan och två klistermärken för att hon är så modig.

Redan i bilen på väg mot ALB piggnar hon på sig och pratar och skrattar som vanligt. Handen använder hon också ganska obehindrat. Och medan vi sitter i väntrummet blir hon ännu mer sig själv och snart klättrar hon runt på möblerna som om inget har hänt. Men vi blir ändå ivägskickade till deras egen närakut för en eventuell röntgen.

Efter nån halvtimmes väntan i kvällens tredje väntrum tycker slutligen läkaren där att vi nog kan åka hem utan röntgen. De har långa väntetider och Hedda är vid det här laget mycket glad, pratig och till synes helt oberörd av situationen. Något ont verkar inte finnas kvar alls. Så vi åker hem, men om det skulle förändras under morgondagen är vi välkomna tillbaka. Tack för det.
Så, nu hittar vi till barnakuten och Hedda ska sätta upp sina klistermärken i lekstugan.

När vi kommer hem till Olle och farmor (som ju så lägligt var kvar när olyckan hände) visar det sig att Olle precis sugit i sig 1 dl välling. Slutet gott, allting gott.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s