Men äntligen!

Så kom då snön. Och den här gången var det så mycket och så kallt att den fick ligga kvar. Följaktligen gav vi oss ut med julklappspulkan, jag och Hedda.
Det blev en given succé. Vi tjoade ikapp nerför första backen. Mamman sprang sedan skrattandes uppför densamma, med en pulkaburen dotter på släp, för att åka igen. Hedda höjde stämningen ytterligare på väg nerför backen medelst sång. (Ljudkvaliteten är något påverkad av min vante…)

De följande åken var lika roliga, men tempot uppför backen saktade ner något. Ingen vet varför.
Efter en stund ville Hedda gå till lekparken så då gjorde vi det. Hittade en ny genom att gå in på granndagisets gård. Det var Heddas roligaste besök till en lekpark på mycket länge. Hon tyckte den var helt fantastisk. Och allt som fanns var ett litet hus som man kunde klättra upp i och åka rutschkana ner från. Stackarn var visst svältfödd på nya lekparker. Får försöka avhjälpa det.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s