Guldet blev till sand

Min nya arbetsgivare ringde mig för tre veckor sedan och frågade om jag ville följa med till Kenya. Ja, det ville jag! Jag skulle tyvärr missa en spaweekend som B hade tänkt överraska mig med, just den helgen, men Kenya slog högre. Och med hjälp av stöttande make, avancerad logistik, planering, fantastiska föräldrar och svärföräldrar kunde det bli verklighet.

Sen tänkte arbetsgivaren om pga policyn man haft angående vilka anställda som fått möjligheten att följa med. Trist såklart, men jag förstod precis. Jag hade ju inte ens skrivit på anställningsavtalet än, liksom. No hard feelings. Operation Kenya blåstes av och alla återgick till sina liv. Bland andra kompisen som fått frågan om han ville ta min plats på spaweekenden.

För en vecka sen hörde arbetsgivaren av sig igen. Jag hade återigen en möjlighet att följa med, om jag ville. Antagligen (för jag frågade aldrig varför) hade nån annan hoppat av och det öppnades en plats för mig.
Okej. Alltså hur ofta får man såna här möjligheter? Jag undersökte om vi kunde väcka liv i Operation Kenya igen och det funkade! Alla ställde upp, igen. Även kompisen som fått frågan om att ta min plats på spaweekenden.

Det blev nu väldigt bråttom. Vaccin mot gula febern togs (hepatit A och B var jag redan skyddad mot, tack och lov), magvaccin dracks och malariatabletter inhandlades.

Under helgen insjuknade Hedda i Bs förkylning och det spred sig även till mig. Så de senaste dagarna har jag varit dunderförkyld med två barn hemma. Två barn som sover om varann (en sover 10-11, den andra sover 11:30-13, sen sover den första igen 14-15). Tiden jag haft för att fixa inför resan har alltså varit sjukt sparsam och med feber som krydda blev det allt annat än njutbart. Men jag släpade iväg oss för att handla en del mat så att B skulle slippa göra det medan jag var borta. Jag släpade också iväg oss för att leta reda på 10 begagnade ryggsäckar att delas ut till skolbarn där nere. Alla grät lite innan vi var hemma igen. Den sista dagen drog jag iväg oss för att köpa en kjol till mig då vi fått prognoser om extrem hetta och behov av att täcka knän. Ingen njöt av den utflykten.
Men! Ljuset i tunneln var en fantastisk resa!
Eller?

I måndags fick jag veta att man måste ha minst sex månaders giltighetstid på sitt pass, fr o m det datum man landar i Kenya. Jag kollade mitt och såg att jag bommade på ungefär två veckor. Kontaktade arbetsgivaren. Hen frågade en person som menade att det inte borde bli några problem och att om det ändå skulle bli strul så kan man fixa ett provisoriskt pass på flygplatsen. Okej, bra plan.

Idag var alltså dagen då jag skulle flyga iväg. Föräldrarna kom som planerat för att ta hand om barnen och jag kunde hoppa i taxin. Hejdå familjen, vi ses om en vecka!

På Arlanda mötte jag upp de andra och vi ställde oss i kön till check in-disken. När det så blir min tur säger tjejen bakom disken att mitt pass tyvärr har för kort giltighetstid och att jag inte kan åka.

Eehhh…. Va?

Ja, hon var hemskt ledsen, men de har stränga regler och godtar tyvärr inte provisoriska pass heller.

Nähä… Höjden på detta antiklimax. Den var omätbar.

Arbetsgivaren försökte övertala olika personer om att jag borde få åka med ändå. Att företaget skulle ta smällen (böter) om det skulle bli problem. Men de var stenhårda och tillslut var den enda utvägen att hoppas på övernaturliga krafter och försöka få ett nytt pass till imorrn och boka om min biljett. (Om passet inte blev klart innan helgen, utan på måndag, var det liksom inte så mycket kvar av resan, vars hemfärd går nästa torsdag.)

Jag vinkade hejdå och satte mig i en ny taxi. Försökte söka reda på om och var man kunde få ett pass, blixtsnabbt. Det är ju bara tidsbokning som gäller nuförtiden och den enda lediga tiden idag var i Norrtälje. Jag pilade iväg dit, tog ett apdåligt foto och blev mäkta besviken, igen, när polisen sa att om man ska hinna få ett pass till nästa dag så måste man dels ansöka om det tidigt på morgonen och ha en god portion tur. Oftast tar det minst 2 arbetsdagar.

Om jag hade fått ett annat besked i måndags hade jag kanske suttit på flyget idag. Men absolut imorrn.

”Bäst” av allt är att jag missar spaweekenden också. Det känns liksom inte rätt att ringa, en andra gång, och säga till kompisen att ”nej, hoppsan, nu blev det visst inget…igen”, en dag innan. (Han har också en familj som måste anpassa sig efter att han åker iväg.) Så maken åker och lyxar med några kompisar och jag är hemma. Vi får åka en annan gång.

Det fina i kråksången är dock att svärföräldrarna erbjöd sig att ta barnen fre-lör, så att jag kan få en hel natts sömn i alla fall, och lite värdefull egentid. Tack!

Alltså. Om du ska till Kenya, se till att ditt pass är giltigt MINST 6 månader efter att du landar.

Annonser

2 thoughts on “Guldet blev till sand

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s