Textförfattare in the making?

På simlekis sjunger man en sång i början för att presentera alla som är där. Den går såhär:

Vi säger hej till [förnamn], visa oss vad du kan.
[förnamn] hen kan plaska*, vi kan likadant.
Plaska, plaska, plaska, plaska, plaska… etc

*plaska, studsa, snurra, hoppa eller nåt annat som man kan göra i poolen.

Hedda gillade verkligen den sången, så nu sjunger vi den om och om igen, om olika personer som gör olika saker. Vi turas om att hitta på vem vi ska sjunga om och hon hittar på vad de ska göra. T ex Olle han kan dreggla.
Innan hon gick och la sig ikväll så körde vi tio, femton (!) varianter på det sättet. Och hon imponerar på mig med sina textförslag. (Även om de inte funkar i melodin. Men det är lite överkurs i det här läget.) Det är liksom inte bara ”prutta” och ”bajsa” hela tiden, vilket man skulle kunna vänta sig eftersom det är det roligaste man kan säga just nu.

T ex sjöng vi om ”Alice mamma” som kan ”bära Alice”, om ”morfar” som kan ”bygga”, och om ”mormor” som kan ”tvätta händerna”.

Till saken hör att morfar är här och hjälper oss att renovera vår källare. Vi har då sagt att han bygger, när han borrar och för oväsen. Det är häftigt att se henne tänka när jag pausar i sången för att låta henne hitta på vad personen ska göra. Och så kommer det ut ”bygga” när jag valt att sjunga om morfar.

Lilla loppan som håller på att bli så stor och smart!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s