Kategoriarkiv: inget särskilt

Flyttlasset har gått

Jag är inget om inte ambivalent och otålig. Den här stackars bloggen har flyttat några gånger redan och för att göra saken lite mer spännande har jag nu flyttat den igen.

Denna gång tillbaka till dess ursprung, stinamedk.se.

Den domänen betalar jag för, så det känns inte mer än rätt att den ska användas mest flitigt. När jag har sökt jobb eller haft andra stordåd på agendan har den passat fint för det. Men nu är det lugnt på stordådsfronten och därför har det stått ganska stilla på den adressen länge. Tills nu!

Ni hittar allt gammalt där, inklusive lite nytt som ni kanske missat tidigare. Så det är bara att klicka sig dit, bokmärka och aldrig se tillbaka.

Välkomna!

Annonser

Mardrömmarnas mardröm

Till B: Du ska kanske inte läsa det här. Jag vill inte att du ska få bilder i huvudet som du inte kan glömma. Men jag måste skriva av mig. Så du får surfa vidare nån annanstans

Det här hände för flera månader sedan. Men jag har inte orkat skriva om det tidigare. Jag var helt skakad hela dagen efter att det hände och då var det ändå bara en dröm. Fast en mardröm. Den vidrigaste mardrömmen jag någonsin drömt. Och jag kan inte ens föreställa mig hur det är att uppleva det på riktigt. Speciellt inte med tanke på hur påverkad jag blev av att bara drömma om det. Jag får högre puls och det dånar i öronen nu också, bara av att tänka på det.

För några månader sedan drömde jag alltså att Olle dog.
Jag såg honom krypa mot en kant. Tror vi var inne i ett köpcentrum, några våningar upp och han hade hittat ett ställe där det saknades staket ut mot ljusgården. Jag insåg att om han faller där, så dör han. Så jag sprang så fort jag kunde för att hindra honom från att krypa över kanten. Men jag hann inte fram. Utan såg honom falla.

Det var helt fruktansvärt. Och drömmen slutade inte där, utan den fortsatte, precis som livet gör. Det var det som gjorde den så skrämmande verklig.

Olle var död och jag ville berätta för mina föräldrar, men de var på kryssning (vilket de var i verkligheten också!) så jag kunde inte nå dem.

Nu minns jag inte mer av drömmen längre, men jag vaknade av att jag satt och grät. Jag bara grät och grät för att Olle var död och jag visste inte om att det bara var en dröm först.
B vaknade och undrade vad som var fel men jag kunde knappt prata, så mycket grät jag. Bara stammade fram något obegripligt om att Olle var död.

B försökte lugna mig och bedyra att Olle låg och sov i rummet bredvid. Att allt var bra. Han höll om mig och strök mig över håret. Men det tog säkert över fem minuter för mig att inse att jag hade drömt och att jag inte behövde gråta mer. Och sedan ytterligare några minuter för att faktiskt sluta gråta. Men för att kunna lägga mig ner och somna om var jag tvungen att gå in till Olle och se honom.

Så jag smög in i rummet där han sov och var tvungen att hejda mig för att inte plocka upp honom och hålla honom nära, nära. Sen gick jag och la mig, men var så skakad att det tog flera timmar för mig att somna om.

Hur gör människor för att överleva när deras barn dör!?

Hej, jag gör egna äpplechips.

Det är löjligt enkelt, försvinnande gott och pinsamt nyttigt.
Jag tog ett äpple, gick loss med en mandolin, strösslade med kanel och skjutsade in alltihop i ugnen. 100 grader i drygt två timmar. Hela familjen gav tummen upp! *ler intervju i matlagningsmagasin*
20140323-124944.jpg
Gogglar man på äpplechips hittar man massor av recept. Alla olika, men lika enkla. Sätt igång bara!

Kvalitet vs kvantitet

Ja, jag försummar er. Men tills jag får betalt för att blogga får det nog vara så. Det finns liksom inte tid på samma sätt som förut, och när det finns tid ägnar jag den oftast åt något annat.

Men jag är bra på löften, det har jag ju bevisat med cykeln till Hedda. Så jag lovar att när jag väl skriver nåt så ska det vara nåt bra.  Vi snackar toppkvalitet. *lägger orimligt hög press på mig själv*

Lite mycket nu

Alltså, det här med två barn. Jag trodde väl aldrig att det skulle vara så stressigt. Jobbigt, ja. Sömnbrist, ja. Men inte så här stressigt.

Det är inte barnen i sig som stressar. Det är allt man måste hinna medan de sover och är på dagis.
När jag lämnat Hedda på dagis brukar Olle somna i vagnen på vägen hem. Då har jag oftast minst 1,5 h ”egentid” för att återhämta mig efter nattens ickesömn. Jo, men först ska jag bara plocka bort och diska upp efter frukosten. Sätta igång en tvättmaskin och hänga tvätten som visst råkat ligga i maskinen hela natten. Sortera tvätten som torkat klart. Söka jobb. Kissa. Laga barnmat. Dammsuga. Tömma diskmaskinen. En gång i veckan brukar jag lyxa med en dusch…

Nu är det ju inte så att vi har ett skinande rent hem för att jag städar en timme varje dag. Långt ifrån. Verkligen jättelångt. Men när Olle sover får jag dåligt samvete om jag inte gör nytta. Det där om att sova när bebisen sover. Ha! Vad är det för skitsnack? Det är bara folk med städhjälp och kock som gör sånt.

 

Olle update

Det här med att helt sonika inte amma lönar sig. Åtminstone äter Olle mat nu för tiden. Det har nu gått nästan två veckor då jag begränsat amningen till sen kväll, natt och tidig morgon. Det går över förväntan och han äter nu riktiga portioner med mat på dagarna.

Mjölkproducenterna verkar inte tycka att det är något konstigt alls med noll aktivitet på dagarna och full aktivitet nattetid. De har blivit nattarbetare utan att klaga. Och det är tur det, för på nätterna är det full produktion. Olle äter varje 2,5-3 timmar. Och om man ska tro på den där separationsångesten så är det bara att hänga med och hoppas att det går över. Men det är lättare att hantera när han ammar så lite dagtid.

Dessutom har Olle ännu inte fått kläm på det här med att dricka vatten. Det är enormt roligt att suga i sig vattnet från pipmuggen, men ännu roligare att sedan låta det rinna nerför hakan. Med sked kan det gå ner några milliliter, men inget som täcker vätskebehovet. Så på så sätt är det ju bra att han ammar, annars skulle han väl skrynklas ihop som ett torrt litet russin.

På krypfronten går det framåt. Eller, det går ju mest bakåt, men även det räknar jag som framsteg. Och de senaste dagarna har han faktiskt börjat jobba lite mer framåt. Med lite mer träning och frustration blir det nog en krypare av honom också.

Vällingen har plötsligt börjat gå ner! Sedan bara några dagar tillbaka. Ingen vet varför, men vi är tacksamma. Alldeles nyss sög han i sig 2 dl och förstod inte varför det plötsligt tog slut. Tyvärr verkar han ännu behöva lite moderlig kärlek (och mjölk) för att somna. Men B försöker alltid lägga honom innan jag distribuerar the magic milk. Plötsligt kanske han somnar utan mig liksom.
20131108-194441.jpg

Sängkläder och blodvite

För en evighet sedan köpte jag ett jättefint tyg på rea. Jag skulle sy så många fina saker. Bara fantasin satte gränser.
Tyvärr har fantasin varit omåttligt begränsande sedan dess och tyget har blivit liggande i drygt 1,5 år. Men idag, idag skulle det äntligen få bli något. Inte något väldigt spännande, men jag skulle i alla fall sy ett set med sängkläder till Hedda. Ett påslakan med matchande örngott borde jag klara av. Det hade man ju kunnat tro i alla fall.
Först mätte jag och klippte ett litet jack och drog sedan isär tyget. Sådär som man ska kunna göra. Det kunde man inte. Det blev helt snett.
Så jag mätte igen och klippte sedan försiktigt istället. Det gick ju bra. Tills jag skulle klippa igen och hade tänkt fel så att jag klippte av för lite.
Jaja, men jag kunde ändå lösa det med två mindre bitar så det fick vara så.
Nu var det alltså dags att sicksacka kanterna. Jag hann sy en hel kortsida på örngottet innan mitt finger plötsligt satt fast i maskinen. Nålen hade gått rakt igenom pekfingret. Sakta tog jag foten från pedalen för att inte göra några fler dumheter. Sedan fick jag använda vredet/ratten på sidan av maskinen för att föra upp nålen och få loss fingret.
Efter applicering av ett plåster ställde jag undan symaskinen igen. Kände mig inte så pysslig längre.

Konstigt

Härom dagen gav jag mig iväg med Olle och köpte lite grejer till lekstugan. Nämligen två vajrar med klämmor (Lagerhaus) att hänga upp Heddas konst med. Det blev väldigt bra! Nu är det ”bara” ett fönster och gardiner kvar. Sen är det väl typ klart.
20130829-140206.jpg
Själva fönstret är inhandlat och väntar bara på montering och lite extra spröjs. Gardinerna väntar på tid. Och lust. Får se när det blir.
Jag har satt upp en ljuslykta också, som inte har nån plats i vårt hus sen vi flyttade. Och på Ikea köpte jag kort med fjärilar som jag klippte ut och fäste i taket. Några krokar har jag fått upp också, en hylla och ett bord som jag byggde av lite rester från garderobsväggen i sovrummet.
Det tar sig.

20130829-214923.jpg

Olle två månader

Igår fyllde Olle två månader. Han firade med att ha en riktigt bra dag. Glad och nöjd.

Idag var det dags för första läkarkontrollen på bvc och han gick igenom utan anmärkning. Skönt. De kollar ju höfter, ögon, rygg, ben och efter gomspalt bland annat. Allt såg fint ut och han följer sina kurvor. Toppbetyg!

20130521-095010.jpg
Längd: 62,5 cm
Vikt: 7240 gr

Målning

Det blir alltså pärlspont på väggen där sängen står. Kommer bli himlarns stiligt tror jag.
Pärlspont kan man köpa i färdigmålade skivor liksom, i mdf, men det hade inte sett bra ut i vårt hundraåriga hus. För slätt och perfekt. Vi behöver lite kvisthål och penseldrag.
20130317-125425.jpgDet finns också färdigmålade styckvis, men då får man betala tre gånger så mycket mot det vi betalade för vår obehandlade variant på Byggmax. Billigt och bra. Men nu måste vi lägga ner tid på att grundmåla alla 40 längder, måla ett varv till och sen måla dem en tredje gång när de sitter på väggen.
Med ”vi” menar jag ”jag”.
Vi har inget bra utrymme att hålla till på, nu när det fortfarande är för kallt ute, så kottens tömda rum fick duga. Och B är inte betrodd med skvättande pensel och öppen målarburk i ett nytapetserat rum. Därav är det familjens höggravida mamma som målat. Men det går bra och med lite tur irriterar det bebis så hen kommer ut.